linnsofias

Här har det inte varit mycket till liv den senaste tiden, att skriva om livet hemma i Norrpan känns inte lika spännande som att hålla er uppdaterade på vad jag hade för mig i Paris. Jag har fortfarade inte riktigt förstått att jag är tillbaka, känns som att jag befinner mig i något slags Ingenmansland. Verkligen inte där men samtidigt inte riktigt hemma heller. I alla fall inte i tankarna. Inte för att jag saknar det egentligen, eller inte förrän igår i alla fall, då det gick upp för mig att jag faktiskt inte kan promenera genom den ljuvliga Parc Monceau och gå och hälsa på i Svenska kyrkan, eller stå i köket och dricka te med Michéle mitt i natten. Jag antar att verkligheten börjar komma ifatt mig, sakta men säkert.

Jag kan inte förstå att det har gått över en vecka sedan jag kom hem, tiden har bara rusat iväg. Jag har mest sovit, ätit, pussats. Det har varit en helmysig vecka, familjen mötte upp mig på flygplatsen och efter ett kramkalas som hette duga bar det av hem där det bjöds på supergod mat och tårta. Har träffat mina favoriter, varit ute på landet och haft det allmänt myspysigt. I helgen tyckte familjen Liljestrand att det var dags för välkommen hem-fest och det tackade jag ju såklart inte nej till! Grillpremiären blev perfekt nu när sommaren verkar ha hittat även hit till Svedala och jag går mest omkring och är nöjd över att vara hemma.

Det är min sista natt i Paris. Jag befinner mig i äventyrets sista kapitel och sätter snart punkt på sista sidan. Det känns lite lustigt att någon annan ska ta över "mitt" rum. Ett rum som jag har gråtit och skrattat i, ett rum som jag har hatat men som jag lärt mig att tycka om.

Jag har lärt mig många saker under min tid här. Jag har lärt mig hur man sover i en stenhård säng (man sover ovanpå alltihop för att det ska bli så mjukt som möjligt och har en filt som täcke), lite franska, vad jag egentligen tycker är viktigt här i livet och hur man förverkligar en dröm.

Framför allt har jag insett vad det är jag värdesätter högst. Tidigare har många av mina tankar och drömmar  handlat om resor - att åka hit och dit och se ditten och datten. Det har hamnat längre ner i prioriteringslistan nu. Känner mig lite som någon av de äventyrslystna tjurarna som förvandlats till Ferdinand och hellre vill sitta under korkeken och lukta på blommorna.

Det känns bra att ha gjort den här resan, det var viktigt för mig att få göra verklighet av något jag drömt om så länge och få stilla nyfikenheten, min rastlösa sida. Jag hade nog inte varit riktigt nöjd med mig själv om jag inte hade tagit chansen, även om det inte alla gånger blev precis som jag hade tänkt mig. Jag åkte hit med en önskan att få ett äventyr, men på vägen insåg jag att det behöver man inte åka tvärsöver Europa för att göra. För är inte hela livet ett enda stort äventyr egentligen? 

Så - hejdå Paris, kanske ses vi igen.
Hej Sverige, snart är jag tillbaka där jag hör hemma!

Jag har hunnit med en hel del denna stressiga dag, så stressigt har det varit att jag till och med fått spänningshuvudvärk. Efter skolan mötte jag upp Jana vid Rooseveltstationen på Champs-Élysées för en hejdåfika (jag åker ju hem och Jana åker på semster till Marocko imorgon) på Laduée. Ladurée som i de som gör världens godaste macarons det vill säga. Men de pyttesmå bakelserna lockade inte så mycket, jag menar till lunch måste det ju vara något mer mättande. Valet föll på en Saint-Honoré Rose Framboise. Jag dog lite och kom till bakelsehimlen ungefär, så gott var det!

Sedan promenderade jag de cirka 500 meterna hem, tittade lite på mina icke organiserade resväskor, vände dem ryggen och åkte till La Fayette och Printemps istället (alltså de superstora varuhusen). Det var dags för presentshopping! Jag hann tyvärr inte med Musée d'Orsay som jag hade tänkt mig men skitsamma, jag är trött på konstmuséum nu i vilket fall som helst. Sedan ännu en liten vända i butikerna på Champsan, sedan crepes noir här hemma till middag.

Det är något hokuspokus från Bretagne att göra grå crepes, fråga mig inte varför. Sedan har jag druckit te med Michéle och packat. Och packat, och packat. Jag är allt lite nervös att vågen på flygplatsen ska visa annorlunda än den vi har här, allt är nämligen väldigt noga vägt och medmycket små mariginaler. Men vad tusan, i värsta fall får jag väl kasta ett par skor eller något.

Min lärare har än en gång bevisat att han är som fransmän är i allmänhet - otrevliga. Jag blir galen snart.

Idag skrev jag mitt prov som man måste göra för att inte bli återbetalningsskyldig till CSN. Jag var lite orolig över vad som skulle hända om det inte gick så bra, så för någon månad sedan gick jag och pratade med de som jobbar i receptionen och efter att ha envisats med att ställa samma fråga om och om igen visade det sig att det inte ens går att misslyckas. Så det kändes ju lite tråkigt att slösa tid på att skriva det, även om jag bara förbrukade 30 av de 90 minuterna.

Har dessutom fixat onlineincheckningen, tagit en sväng till Marc by Marc Jacobs-butiken igen och besökt muséet Arts décoratif. Det var inredning, mode och smycken för hela slanten, men tyvärr inte så modernt.

Snart är jag hemma. Jag är förväntansfull, glad och har fjärilar i magen, allt på samma gång!

(älskar förövrigt att jag inte ens har packat ett gram av de 40 kilo jag ska ha med mig hem, men det blir det ändring på nu).

Fick jag bara välja en enda bild för att sammanfatta dagen skulle det bli den här:


Le Louvre & lite nyinhandlat.

Som tur är får jag ju faktsikt visa hur många bilder som helst här, och sammanfatta brukar jag ju faktiskt inte heller vara så bra på. Efter skolan gick jag, Jana, Anna och Julius till en gata som kryllade av indiska restauranger, så det var bara att välja och vraka. Åt någon slags blandtallrik men visste knappt vad det var förutom kyckling och curry, och det smakade väl sådär om jag ska vara ärlig. Sedan tog vi en sväng bort till Saint-Germain och hamnade på Starbucks då Anna och jag var i extremt behov av fika.

Sedan förstår ni, sedan började vårt äventyr till Marc by Marc Jacobs-butiken! Vi virrade runt ett bra tag och när vi trodde att vi kommit rätt hade vi hamnat på bara Marc Jacobs. Och det där Marc by innan var ju faktiskt väldigt viktigt. Men tillslut var vi framme och kunde glatt skutta ut ett tag senare med påsarna fyllda med lite smått och gott. Sedan tog jag lite spontant en sväng till Louvren, har ju inte varit där under den här vistelsen. Det var inte så roligt egentligen, jag har ju sett det mesta andra gånger jag varit här, men det kändes som ett måste att gå dit i alla fall. Nu kan jag bocka av ännu en sak på listan!


Yeah, we made it!






För övrigt är jag inget big fan av vår nya lärare och han verkar inte gilla mig heller. Tusan vad han hackat på mig idag, han beter sig som en jäkla hackspett. Antingen det eller så har han en repeatknapp inbyggd för det är bara Linn, Linn, Linn hela tiden och det är uppenbart att han försöker sätta dit mig på de saker jag inte kan eller förstår. Idag gick vi igenom några nya oregelbundna verb som han verkade tycka att vi skulle kunna helt utantill efter 30 sekunder. Eftersom jag tyvärr inte välsignats med superminne, mindes jag inte alla men han fortsatte liksom att kötta och när det gällde en annan svårare övning stod han nästan och skrek åt mig och tjatade om att han gav mig svaret och ändå kunde jag inte. Men herregud, det spelar ju ingen roll om jag får svaret i handen om jag ändå inte förstår varför svaret är som det är?! Börjar nästan tycka lite synd om honom för han skämde ut sig rejält när han blev sådär halvt galen. Imorgon är det nog jag som får ta ett snack med lilla galna Vincent och på fredag är det hans chefs tur...

När jag var i London var jag ju tvungen att hinna med Primark. Jag hade fått berättat för mig att det var billigt men det var ju verkligen helt galet! Klänningar för fem pund, bikinis för tre, skor för fyra... jag hade kunnat köpa med mig hur mycket som helst men någon gräns fick jag ändå sätta. Det som gör mig lite konfunderad är att det faktiskt bara är fina plagg också, som verkar ha bra kvalitet. Inget man hittar på Rusta liksom, som jag hade föreställt mig. Nu har jag köpt mig en extra resväska så att jag ska kunna få med mig sakerna till Sverige också!

Imorse när jag slog upp almanackan och den nya veckans uppslag, fanns något stort och iögonfallande skrivet längst till höger; HEM. Det är lite svårt att greppa att den åttonde och därmed sista veckan nu är här men det känns väldigt skönt att jag snart är hemma och det ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen och allt det vanliga som man är van vid. Jag måste återigen säga att jag är en aning otålig dock, men det är det i och för sig fler som är. Ryktet går att till och med Klas som alltid är så lugn och sansad har börjat räkna ner dagarna.

Men nu lite Parisupdate. Våren i Paris alltså, vad ska man säga egentligen? Den kom, den sågs, den... försvann! Ja, faktiskt. Idag har det bara varit allmänt hemskt väder och jag och Michèle (som också bor här) har mest gått omkring och frusit hela dagen. Efter skolan åkte jag till Centre Pompidou, ni vet muséet med rulltrapporna på utsidan av byggnaden.

Om ni inte sett den en kommer ni med största sannolikhet hålla med mig när jag säger att den är förskräckligt ful. Det är hur som helst ett modernt konstmuseum med både utställningar, bio, caféer, restauranger, bibliotek - you name it. Jag gick bara på utställningarna och de var riktig, riktigt bra. Inte alls som Tate Moderns så kallade moderna ställning i London som jag inte gillade alls.

Lunchade på Starbucks, fikade på Printemps (åkte upp till panoramabaren på nionde våningen men vände illa kvickt, det kändes ju inte alls lika lockande längre när himlen var grå och tråkig) och köpte lite kläder. Ikväll har jag och Michèle hunnit med att både äta middag, druckit te och tittat på en massa bilder. Hon hade hemlängtan och det hugger i mitt hjärta när jag ser att hon är ledsen för jag vet precis hur jävligt det känns. Men imorgon ska vi på vintagespaning och konsert så då ska förhoppningsvis mungiporna peka uppåt igen!

Idag var jag och Josefin på Petit Palais för att se den omtalade och otroligt populära utställningen om Yves Saint Laurent. Efter att ha köat i knappt två timmar kunde vi ytterligare två timmar senare, när vi sett alltihop, konstatera att det verkligen var värt det. Nu talar vi inte om några plagg upphängda på galgar och lite bilder uppsatta på måfå utan allt var så otroligt genomtänkt och proffsigt anordnat.

Det fanns allt från dokumentärer och intervjuer till en kopia av YSL:s ateljé, men min favorit var ändå rummet med galaklänningar där den ena var pampigare än den andra. Synd att människan designade 15 000 haute couture-plagg för jag hade velat se varenda ett! Utställningen är öppen till och med augusti så har ni vägarna förbi Paris tycker jag absolut att ni ska bege er dit!

Hur man fördriver tid i en evighetskö: fota exteriören.



...and we're in!

 
Dessvärre fick man inte fota utställningen men jag tog mig rätten att göra en liten fuling med mobilen.
3.2 megapixel gör dock inte dessa underbara kreationer någon som helst rättvisa...


Och detta har inte alls med utställningen att göra, men Lilla Palatset har en mysig liten trädgård där man kan fika,
 så om ni ändå är där tycker jag nog att ni ska göra det också :)

Nu kära vänner tänkte jag att vi skulle ta en titt på hur det såg ut när jag var i London tidigare i veckan. 

Tusan vilken härlig stad! Inga patetiska människor av det andra könet som störde (dvs tog på, mig ropade efter mig eller betedde sig som om jag vore prostituerad) på gatan utan alla var bara så himla trevliga och vänliga. Inom loppet av några timmar fick jag beröm för min klocka av en främling, för mitt nya halsband av en annan och dessutom träffade jag en väldigt rar busschaufför som lät vilsna mig hoppa på bussen trots att där inte ens var en hållplats, småpratade med mig och visade hur och var jag skulle byta buss. Sedan vinkade han glatt när han körde vidare, haha. Inte en chans att det skulle hända i Paris, här möts man mest av sura blickar och falska pardons. Men nu ska jag inte låta bitter, nu blir det bildregn istället.


Buckingham Palace (var bara en hårsmån från att skiva Beckingham Palace, hur pinsamt hade inte det varit?!)


I St James Park precis vid slottet bor tamigtusan en hel armé med ekorrar.


Min nya kompis, Piff!


London Eye. Men jag tyckte det var så dyrt att åka, så det fick räcka med att ta kort :)


Välbehövlig kaffefika!


Jag virrade bort mig litegrann i Notting Hill när jag inte hittade den blå dörren, men hittade i alla fall ett Starbucks att tröstäta på. Tack för övrigt till Julia som informerat mig om att den "blå" dörren numera är svart, nu kan jag äntligen börja acceptera att jag inte hittade den...



Turistigt värre...


Big Ben.


Åt naturligtvis Fish & Chips också. Det smakade... fisk och pommes helt enkelt, ingen höjdare men jag ville ju vara så brittisk som det bara gick.

To be continued...

Igår hade jag och Josefin en väldigt roligt men intensiv dag på Disneyland, det krävs mycket energi för att hänga med Musse & co! Just nu sitter jag och laddar över bilder men som vanligt knäppte jag lite väl många gånger på kamerans avtryckare, så det tar sin lilla tid. Det var i alla fall roligt att se parken igen, jag var där när jag var sju men kommer ärligt talat bara ihåg den läskiga berg-och-dalbanan (som nu såg väldigt fjuttig ut), några vita och rosa godisar jag åt och att jag till mammas stora lättnad inte fick åka den största karusellen för att jag var för kort.

Tyvärr saknade jag den här gången de klassiska Disneysagorna - Djungelboken, Snövit, Lejonkungen och så vidare. Lilo & Stitch och Toy Stoty är liksom inte min grej. Allt är väldigt fint uppbyggt men egentligen tycker jag inte att det är speciellt mycket Disney över det hela, utan mest olika äventyrsparker och åkattraktioner som egentligen inte har någon direkt anknytning till just Disney. Fast det var som sagt roligt att ha varit där och jag hittade den obligatoriska sockervadden, så jag är nöjd ändå. 







Fler bilder kommer, ska bara hitta orken och framför allt tiden!

Jag har så mycket bilder och saker att berätta om att bloggen inte riktigt hinner med, men jag vill ju inte ägna den sista tiden här åt att sitta fastklistrad vid datorn heller! Det här är min sista lördag i Paris, nästa räknas inte riktigt då den kommer spenderas på flygbussen och flygplatsen. Jag känner mig lite som ett barn som räknar ner till sin födelsedag eller julafton och har gjort det den senaste veckan. Innan kändes det som att det var så lång tid kvar att man knappt kunde greppa att dagen då man skulle åka hem faktiskt skulle komma, så då var det liksom ingen idé att tänka på hur många dagar det var kvar. Nu går jag mest och är otålig känns det som. Missförstå mig inte, jag har det bra här men hemma är ju alltid hemma.

Igår var det valborg och kan man inte fira på hemmaplan med vännerna får man helt enkelt göra det bästa av saken, det vill säga fira i Paris med vännerna som man har här. Efter att jag och Josefin ätit baguettemiddag i Champs de Mars (parken precis vid Eiffeltornet) mötte vi efter en mysket krånglig metroresa upp Leo. Vi tog oss till Cité Universitaire och svenska studenthemmet, där vi lyssnade på den svenska kören (de sjöng studentsången, och vi blev nästan lite sentimentala), tittade på svensk majbrasa och åt svensk (svindyr) korv med bröd. Väldigt svenskt alltså. Värt att nämna är även att jag kommit ännu ett steg lägre i mitt hitta en öl jag gillar-projekt, Corona är den bästa hittills.

Idag ska vi spendera vår sista lördag på det roligaste och definitivt barnsligaste sättet - med en tripp till Disneyland!