Centre Pompidou
Imorse när jag slog upp almanackan och den nya veckans uppslag, fanns något stort och iögonfallande skrivet längst till höger; HEM. Det är lite svårt att greppa att den åttonde och därmed sista veckan nu är här men det känns väldigt skönt att jag snart är hemma och det ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen och allt det vanliga som man är van vid. Jag måste återigen säga att jag är en aning otålig dock, men det är det i och för sig fler som är. Ryktet går att till och med Klas som alltid är så lugn och sansad har börjat räkna ner dagarna.
Men nu lite Parisupdate. Våren i Paris alltså, vad ska man säga egentligen? Den kom, den sågs, den... försvann! Ja, faktiskt. Idag har det bara varit allmänt hemskt väder och jag och Michèle (som också bor här) har mest gått omkring och frusit hela dagen. Efter skolan åkte jag till Centre Pompidou, ni vet muséet med rulltrapporna på utsidan av byggnaden.
Om ni inte sett den en kommer ni med största sannolikhet hålla med mig när jag säger att den är förskräckligt ful. Det är hur som helst ett modernt konstmuseum med både utställningar, bio, caféer, restauranger, bibliotek - you name it. Jag gick bara på utställningarna och de var riktig, riktigt bra. Inte alls som Tate Moderns så kallade moderna ställning i London som jag inte gillade alls.
Lunchade på Starbucks, fikade på Printemps (åkte upp till panoramabaren på nionde våningen men vände illa kvickt, det kändes ju inte alls lika lockande längre när himlen var grå och tråkig) och köpte lite kläder. Ikväll har jag och Michèle hunnit med att både äta middag, druckit te och tittat på en massa bilder. Hon hade hemlängtan och det hugger i mitt hjärta när jag ser att hon är ledsen för jag vet precis hur jävligt det känns. Men imorgon ska vi på vintagespaning och konsert så då ska förhoppningsvis mungiporna peka uppåt igen!
