linnsofias

Iceland - we wanted your cash, not your ash!
Kände att jag ville börja med något fyndigt för roligare än sådär blir det inte.

Jag måste ha världens bästa föräldrar men inte ens de kan trolla sig hit till Paris för att trösta en längtande dotter. Och tro mig när jag säger att de har försökt, men den där satans vulkanen verkar ha hela jorden för sina fötter.
Men jag menar, de bokade ett nytt plan och tänkte åka till Norge för att kunna flyga hit, och det är jag glad för, de har verkligen försökt med allt möjligt. Sedan att det trots allt inte gick som planerat är en annan sak.

Det jobbigaste är egentligen inte att inte få träffa dem, för så fasligt lång tid kvar tills jag kommer hem är det ju inte. Men det känns fruktansvärt tråkigt att inte ha någon nära att dela minnena härifrån med. Vi hade planerat en massa roliga saker men det jag såg fram emot mest var faktiskt att visa hur jag bor, något jag visserligen beskrivit in i minsta detalj, men jag ville att de skulle se det med egna ögon. Jag kan återberätta och visa bilder, men det blir ändå inte samma sak. Jag ville att de skulle få höra hur golvet knakar när man går på det och att vi skulle kunna skratta åt hur hård min säng är om X antal år. Nu kan jag bara försöka berätta, men kommer få sitta och skratta ensam.

Ska jag vara ärlig satt jag och grät som ett litet barn när det stod klart att de inte skulle kunna komma hit, hur löjligt det än låter. När mamma föreslår att jag borde gå och shoppa imorgon för att trösta mig lite, är det ganska illa! Jag har gråtit förvånansvärt lite under min tid här, jag som normalt sett är superkänslig och fäller tårar för allt möjligt. Jag vet inte riktigt om jag har stängt av på något sätt, som någon slags försvarsmekanism.

Är det något jag har insett under tiden här, är det att jag inte är den som deppar ihop. Det är okej ett litet tag men sedan räcker det, sedan är det dags att ta sig i kragen. Att gå omkring här och deppa är slöseri med både tid och pengar, så imorgon tänker jag vara mitt glada jag igen och ta vara på tiden som är kvar, för den kommer inte tillbaka. Bryt ihop och kom igen är mig i ett nötskal.