Vardagsliv
Det är onsdag, klockan är strax efter 23 och jag borde egentligen sova, men jag tror jag är alldeles för pepp för det! Det känns som att jag äntligen börjar hitta någon slags vardag här i Paris, och det var ju precis det som jag ville med den här resan. Idag kände jag inte ens att jag var tvungen att springa omkring på en massa sightseeing, utan åkte hem och bara slappade halva eftermiddagen.
Efter skolan lunchade jag med Ann, Rachel och Jana på en italiensk restaurang precis vid skolan, hur mysigt som helst. Sedan började det spöregna och eftersom jag inte hade något paraply fick jag fly in på närmaste café och beställde i all hast en cappuccino som visade sig kosta närmare sextio kronor, kul. Men inte ens det kan sänka mitt humör just nu och att jag lyssnar på If we ever meet again gör ju verkligen inte det hela sämre...
Hoppas ni har det bra där hemma, ni också!
Sandra
Vi fick i läxa att göra en beskrivning av någon vi känner, jag skrev om den här unga damen:
(sen om allt verkligen är grammatiskt korrekt är en annan historia!).
Lite update
I lördags fick jag prata svenska nästan en hel dag! Moa hemifrån Norrköping skrev till mig på Facebook och berättade att hon sett att jag är här och att hon skulle hit på semester och undrade om vi inte kunde ses. Jag tror vi har träffats någongång på högstadiet, när hon gick i samma klass som min gamla bästa vän Vickan. Vi begav oss i alla fall till Montmarte och gick upp till Sacre Coeur där vi åt baguette, väldigt franskt! Sedan blev det en ordentlig promenad och en sväng på metron innan vi kom till Pére Lachaise, kyrkogården där bland annat Edit Piaf, Jim Morrison och Oscar Wilde är begravda. Därefter gick vi till Bastille där jakten på macaroons började! Tillslut hittade vi de små färgglada bakelserna och de var helt okej goda.
I söndags var jag i svenska kyrkan, de hade påskmarknad! Till min stora lycka sålde de mitt absoluta favoritgodis, Anthon Bergs marsipanägg så jag passade på att köpa lite (behöver jag ens berätta att de är slut nu?). Sedan var det tacobuffé som gällde och jag träffade en massa härliga personer. Ibland känns det faktiskt väldigt skönt att träffa svenskar och få prata sitt eget språk, man behöver liksom inte använda hjärnan så mycket då!
I måndags träffade jag Moa igen, vi möttes vid Centre Pompidou och åkte till Jardin des Plantes där vi åt lunch. Väldigt fin park som måste vara helt fantastisk när det börjar blomma ordentligt. Om några veckor kommer det nog vara ännu finare, så dit planerar jag att ta med mamma och pappa när de kommer och hälsar på. Dessutom var det ganska kallt och blåsigt så det förstörde också lite. Därefter bestämde vi oss för att kika in på ett stort shoppingcenter vid Montparnasse, men ingen av oss tyckte väl att det var någon höjdare. På kvällen åkte jag faktiskt till Svenska kyrkan igen, det vankades nämligen besök av författaren Katarina Mazetti som skrivit bland annat Grabben i graven brevid. Jag hade tagit fel på tiden och var där en timma tidigare och det hade hon också, så vi satt och småpratade lite och hon var hur trevlig som helst.
Igår hade jag, Rachel, Ann och Anna (några av de andra tjejerna i klassen) planerat att gå till Musée de Orsay efter skolan. Sagt och gjort, vi gick dit men ångrade oss när vi såg kön som ringlade sig över nästan hela det lilla torget utanför. Utan att överdriva hade den varit trehundra meter om man ställt alla på rad. Sedan fick vi förklarat för oss att det berodde på att det är påsklov, så vi bestämde oss för att gå dit nästa vecka istället och ägnade tiden åt en långlunch. Jag hann med en sväng på Champs-Elysée med, mest för att slippa undan regnet som föll ner som spön i backen. Och jag hade inget paraply, för det har någon stulit. I kyrkan av alla ställen! Det var leopardmönstrat och fint men från H&M och det säger väl en del om kvaliteten. Hur som helst hoppas jag att den som trånade så efter mitt paraply känner sig nöjd med sitt "fynd" när paraplyet vänder sig ut och in i blåsten. Ha! För övrigt pratade jag med mamma en hel timma på Skype igårkväll, efter att hur länge som helst har svurit över mitt "usla headset" som jag inte hört något i, löste jag problemet genom att starta ljudet på datorn. Bra där Linn! Och så gick jag och nojade mig över att få solmonella halva kvället, då jag upptäckt att kycklingfilén som jag fick till middag till 95 % var helt rå. Vilket jag märkte efter en halv tugga. Men än så länge mårjag bra, och borde fortsätta göra det!
Och nej förresten, jag var inte på plats för att se när Eiffeltornet släcktes under Earth Hour. Jag såg det live på TV:n istället. Jag tog helt fel på dagen och hade fått för mig att Earth Hour skulle vara idag, noll koll med andra ord. Och lite dåligt samvete har jag faktiskt, men under nästa år ska jag kompensera för mitt misstag och släcka alla ljus och sådant under två timmar!
20
Jag kom just på, att idag har jag och Klas varit tillsammans i tjugo månader. Tjugo!
Fast det finns till och med något som är ännu bättre än det - snart kommer han hit! Typ. Ganska snart. Försöker jag intala mig.
Eller jo, man kan nog säga att det är snart. Lycka!
LOVE
Igårkväll kunde jag inte sova för att jag låg och tänkte på mina nära och kära. Inte på det där grubblande och jobbiga sättet som saknaden leder till, utan helt enkelt för att jag har en sådan tur som har en sådan fin familj och fina vänner. Familj och vänner som jag älskar och som älskar mig tillbaka, utan att jag ens behöver be om det!
Fina små speciella personer som frågar hur jag mår, som skrattar med mig när jag är glad och torkar mina tårar när jag är ledsen. Som skickar långa mail med uppmuntrande ord, som sitter vid Skype till sena kvällen för att trösta när saknaden börjar bli för stor. Och så kom jag att tänka på hur det är slumpen som gjort att jag träffat många av dessa personer, personer som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Eller kanske var det ödet.
Tänk om de då 14-åriga tjejerna aldrig hade upptäckt varandras passion för Expressen Fredag, då hade jag inte haft en av jordens finaste vänner. Tänk om jag inte räckt upp handen på mentorstiden i ettan när Johan Lifvengren undrade om någon ville hjälpa till med gymnasiemässan. Då hade jag antagligen aldrig fått chansen att växla mina första ord med killen som senare blev Han med stort H. Tänk om jag inte i sista sekund bestämt mig för att välja Haga, då hade jag inte kunnat sitta här och glädjas åt vilken underbar sommar det kommer bli tillsammans med mitt älskade Fab 5.
Jag känner mig så otroligt tacksam och blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilka underbara, härliga, fantastiska människor som jag bryr mig om och som bryr sig om mig. Och kan inte låta bli att lite smått undra vad jag kan ha gjort för att förtjäna det.
Ladurée
Igår flyttade Marina, som också bott här i lägenheten, hem till Japan igen och på mitt dörrhantag hade hon hängt den här påsen från Ladurée.
Alltså, hur rar får man vara?!
I påsen fanns en liten ask och i asken finns choklad.
Och ett sött kort!
"Oh don't worry, I gave him a euro tip!"
Igår firade jag fredagskvällens ankomst med Caroline, Gayle och X antal drinkar i 7:e arrondissementet. Vi satt ute och sipprade vin, ute! Under infravärme visserligen, med det var ute! Jag hann tappa ett vinglas i marken innan vi begav oss vidare till Andy Wahloo ett par kvarter därifrån, ett ställe som tjejerna läst om i någon guidebok och som därför promt skulle utforskas.
Charmade dörrvakten till att släppa in oss, förväntade oss ett stycke glamour och... möts av något bohemiskt slash hippie slash orientaliskt! Men sjukt goda drinkar hade de, det blev White Cosmo för min del (och en till, och...), mycket skratt och en taxitur längs Champs-Elysée innan jag la huvudet på kudden. Och påmindes jag om varför jag är lite kär i den här staden. 
I Marais med väskan jag fick av Sandra i avskedspresent, vilket team vi var!
Mys!
Vilken bra dag jag har haft! Jag hade faktiskt tänkt att jag skulle lägga mig tidigt, men vi hade inte ätit klart middagen förrän för en timma sedan. Vi hade en gäst över på middag, hon hette Claire och berättade att hon bott i Sverige ett år, närmare bestämt i Göteborg. Eftersom ingen brukar veta vad Norrköping är utan mest ser ut som frågetecken när jag svarar på deras fråga om var jag kommer ifrån, har jag helt enkelt börjat säga som amerikanerna; I'm from the east coast. Men tro det eller ej, Claire visste var Norrköping ligger! Dessutom har hon visst en vän som bor i Linköping. Värden känns så liten ibland.
Efter skolan idag gick jag, Gayle och Caroline och lunchade på en gata jag aldrig varit på tidigare, men som jag definitivt ska gå tillbaka till flera gånger om. Det var så mysigt och pittoreskt, utan en massa ljud från tutande bilar och allt det där. Ja, det kändes nästa som att vara i Nice igen! Vi åt på en trevlig restaurang, Club Sandwich blev det för min del.
Sedan fortsatte vi via Pont Neuf mot Conciergerie, ett gammalt fängelse där bland andra Marie Antoinette satt innan hon avrättades men som numera är museum. Har en massa bilder därifrån också, men de får nästan bli i ett separat inlägg någon annan dag. Sist men inte minst blev det frappuccino från Starbucks och lite plugg i solen i Jardin du Luxembourg. Ja, en fin onsdag!
Pont Neuf, Paris äldsta bro. Ja, det blåste lite!
Jag har skaffat mig ett par leopardsolbrillor!
Jag vet inte riktigt om de är så fina men roliga är de i alla fall :)
Årets första glass i solen!
Igår var vädret så himla underbart att jag bara var tvungen att spendera den utomhus. Efter skolan tog jag en tripp till närmaste mataffär, som till min stora glädje kändes som en liten saluhall med riktigt fräscha grejer. Inte alls som Monoprix på Champs-Elysées, där bananerna jag hade tänkt köpa var helt spruckna i skalet i förrgår. Hur som så köpte jag i alla fall med mig en kycklingsallad och fortsatte till första bästa ställe som jag kunde äta min efterlängtade lunch på. Här blev det:
Ja, där på trappan alltså! 
Blev dock störd av någon slags egyptenwannabe, jag tror att han försökte likna... Kleopatra?
Men hela imagen förstördes ju när han bad min granne om en cigarett och började röka, haha.
Därefter tog kamerabatteriet slut, jag fortsatte mot Place de la Madeleine och kikade runt lite där och men insåg sedan att när det är såhär fint väder måste man ju spendera lite tid i en park också, och självklart med en glass i handen! Så jag styrde stegen mot Les Tuileries, parken som leder till Louvren där jag köpte en Magnum. Den kostade nästan 35 kronor men å andra sidan var det ju faktiskt glasskris!
Lundi / måndag
Hej igen!
Nu senaste dagarna har det inte blivit mycket till rapportering härifrån, antingen har jag inte orkat, inte hunnit eller så har jag helt inte haft någon lust till att blogga. Men nu måste jag ju berätta om mina senaste små äventyr. I måndags när vi satt och väntade i klassrummet sådär lite lagom måndagsmorgontrötta, kommer vår lärare in och utbrister "ändrade planer, vi ska på museum!". Så vi fick en varsin karta och så bar det av på promenad i den underbara vårsolen. När vi nåt vårt mål stod vi utanför Musée Jacquemart André.
Det var ett väldigt konstintresserat par som bodde där för X antal sekler sedan och nu har deras hem blivit ett konstmuseum med dyrgripar från bland annat Dali, Rembrandt och Van Dyck. I audioguiden (har aldrig riktigt fattat grejen med dem, man hör ju ändå bara 25 % av vad som sägs i den) berättades det också lite om arkitekterna som ritat de olika salongerna och rummen. Bland annat berättades om en som hade blivit nekad att rita Operan, men som fick rita en marmortrappa i husets hall istället. Ha, vilket nedköp! Stackare.
Tillbaka på Boulevard Poissioniére där skolan ligger, var vi fruktansvärt hungriga så jag och Sebastian (som går i min klass och som också är från Sverige) gick och åt lunch på Francesca, en kedja med prisvärd och mumsig pasta. Sedan fortsatte jag min dag med diverse klädesplagg i diverse provhyttar i diverse affärer och kom hem med lite smått och gott. Ja, en bra måndag var det!
Jag tog inga bilder men däremot tog jag mig rättigheten
att googla och här ser ni den berömda(?) marmortrappan.
Bild: Parisvision
Materiell lycka, ohja!
I söndags på väg hem var jag helt säker på att alla butiker var stängda, jag blev så glad när jag såg en herrklädaffär som var öppen, att jag bara var en hårsmån från att köpa kläder till Klas, bara för att få stilla mitt shoppingbehov. Tyvärr tror jag inte att han hade uppskattat en rosa/vit, polkagrisrandig skjorta lika mycket som jag. Som tur var visade det sig att resten av butikerna på Champs-Elysée också hade öppet, så jag smet in på Zara och kom ut med en stor kasse och ett väldigt bra humör.
Ett stycke T-shirt. 
Ett stycke shorts.
Ett stycke klänning.
Och ett stycke fy-vad-jag-längtar-efter-sommaren!
Glada Linn är tillbaka!
Eftersom det har varit svårare än jag trott att träffa folk här i stan bestämde jag mig för att gå till svenska kyrkan, jag läste att de har något som heter Ung i Paris och tydligen är väldigt populärt och uppskattat. Så jag tog med mig min lilla karta, började traska och efter några kilometer såg jag den stora, svenska flaggan som lyste upp hela gatan. Jag är ju både döpt och konfirmerad men inte kyrklig på något sätt, men det visade sig vara hur trevligt som helst ändå, i princip inget snack om Gud varken hit eller dit.
Eftersom jag var på mitt extremt snälla och hjälpsamma humör idag, hjälpte jag till att lägga tidningar och papper i kuvert som ska skickas ut till alla svenska kyrkans medlemmar i Paris, cirka 2000 kuvert blev det. I utbyte fick jag kaffe, våffla och västerbottenpaj, bra deal. Löfbergs Lila för övrigt! Åh så underbart, jag menar Starbuckskaffet är ju inte ens speciellt gott. Fast det bästa av allt var ändå att jag träffade flera härliga människor, det gjorde min dag.
På väg hem X antal timmar senare fick jag för mig att jag skulle utforska det 17:e arrondissementet lite, när jag ändå var i trakten. Och det visade sig att det var den finaste delen av stan jag sett! Inget skräp någonstans, vackra hus och inte alltför mycket trafik. Och så flera små mysiga, fina butiker som jag måste kika in i när de har öppet. Jag har inte mått såhär bra sedan jag kom hit och plötsligt mindes jag - det är ju såhär det ska kännas när man är i Paris! Så nu är jag inne på rätt spår igen, gamla glada, positiva, vanliga Linn.
Jag måste ha sett ut som ett fån när jag gick för mig själv och log stort på väg hem. Dessutom blev dagen om möjligt bättre när jag insåg att butikerna på Champs-Elysée hade öppet, trots att det är söndag. Hallelujah!
Just det, igår skymtade jag Eiffetornet också!
Som studentveckan, i Paris!
Det roliga var att deras spellista lika gärna kunde ha varit hämtad från studentveckan 09. Ja, det kändes precis som studentveckan igen! Förutom det faktum att jag nu befinner mig på andra sidan Europa. Jag blev till och med så pepp (trots att jag egentligen var dödstrött) att jag bara var en hårsmån från att ta hissen ner en våning och joina dem. Jag hindrades egentligen bara av två saker; 1) jag är nog lite för blyg trots allt. 2) jag hade tvättat bort sminket och var inte riktigt representabel.
Långpromenad!
Solen tittade fram emellan molnen då och då, så jag gav mig som planerat ut för att leka turist. Såhär i efterhand kan jag även konstatera att jag måste vara den enda tjejen som går med löparskor på Champs-Elysées vid lunchtid en lördag. Men hallå, jag kan faktiskt inte rå för att jag får ont i fötterna av de andra skorna!
Tack vare mina älskade Asics traskade jag glatt gatan ner, svängde av mot Petit Palais, sedan bort till Jardin des Tuileries, vilket är som en lång trädgård som via Place de la Concorde leder till Louvren. Och så tillbaka till Champs-Elysée för att spana in utbudet i affärerna. Jag kom på nu i efterhand att de plagg som jag planerat att införskaffa alla går i vitt, rött och blått - marint värre! Funderar på att ta en sväng bort till shoppinggatan igen efter middagen, affärerna där har öppet till midnatt!
En Parisklassiker!
Petit Palais, här ska jag och Frida se YSL-utställningen när hon kommer hit.
The grass looks greener where you water it!
Mer turistigt än såhär blir det väl inte, bara de fotande japenerna som saknas!
Avslutade min lilla tripp med en pain au chocolate aux amandes, tyvärr inte lika god som jag mindes att den var...
Efter regn kommer solsken?
Alltså jag blir ju nästan lite stolt, igår fixade jag inte bara så att antivirusprogrammet på datorn uppdaterades utan jag lyckades även knäcka koden till det trådlösa nätverket! Så nu slipper jag transportera datorn till metron, på metron, till skolan och hela vägen tillbaka igen och kan ha kontakt med er där hemma härifrån lägenheten istället. Trés bien!
Vanligtvis brukar jag bara lämna över alla sysslor som har med datorer och tekniska saker att göra till Klas, men det gick ju inte den här gången. När jag ändå är inne på datorer och så, måste jag tacka min kära Sandra, aka peachpie, för att hon fixade min design här på bloggen. Nu känns den liksom mer... Parisig! Jag var visserligen tvungen att använda ordboken för att förstå vad citatet betyder. Så mamma, pappa och alla ni andra som inte listat ut det än - det står Paris, mina drömmars stad.
Här har det förresten regnat hela natten, ända sedan igår kväll. Jag hade bestämt mig för att ta med mig kameran ut på en långpromenad, tyvärr känns det inte som att det kommer bli några färgsprakande bilder. Jag får helt enkelt hoppas att efter regn kommer solsken stämmer idag!
Aux Champs-Elysées
Först och främst måste jag gratulera mina älskade föräldrar som firade 20-årig förlovningsdag igår! Det hade ju varit ett gyllene tillfälle att komma hit till Paris och slå till med ett pampigt, romantiskt bröllop - tro mig, jag har lockat dem! - men jag såg inte röken av dem ;)
Nu har det gått sex dagar sedan jag fick min senaste puss av min älskling och fem dagar sedan jag vinkade hejdå till mamma och pappa på flygplatsen. Känslorna flyger omkring som en berg-och-dalbana, ena sekunden vill jag inget hellre än att kasta mig på nästa flyg hem och nästa sekund känns det helt okej igen. Ena sekunden känns åtta veckor som en evighet, nästa sekund känns det som att det kommer gå ganska fort ändå. Men jag antar att det inte är så konstigt att känna så i början.
Jag har ju verkligen inte åkt hit till Paris för att bara gå och längta hem hela tiden, men hemma är ju var hjärtat är som det så fint heter. Dessutom låter ju åtta veckor som en minivistelse när andra i klassen berättar att det ska vara här i sex månader, åtta månader, ett helt år! Så det är bara att bita ihop, jag vet att jag kommer vara glad och stolt över att ha gett mig av på det här äventyret när jag är på hemmaplan igen.
Skolan rullar på bra och det är jättekul! Franskan i sig är faktiskt inte så svår, utan det svåra är att komma ihåg allting, för det är intensivt som bara den. Idag höll vi på med en massa siffror och det var nog det första som kändes svårt, de allra flesta såg ut som frågetecken. Det fanns ju ingen logik i det överhuvud taget!
Plötsligt kändes dagens lektion mer som en musiklektion än en franskalektion, då hela gruppen brast ut i den klassiska Les Champs-Elyséeslåten och nu kommer jag med största sannolikhet ha den i huvudet under hela helgen.
Aux Champs-Elysées, aux Champs-Elysées
Au soleil, sous la pluie, á midi ou á´minuit
Il y a tout ce que vous voulez aux Champs-Elysées
Denna lilla trudelutt får avsluta för den här gången, hörs snart igen!
Hej från Paris!
Jag hinner inte skriva så mycket eftersom jag var smart nog att glömma adaptern i lägenheten, så datorns batteri är strax slut. Men jag kan passa på att berätta att jag har lärt mig mina första franska meningar. Trés bon! Jag börjar sakta men säkert vänja mig vid att bo i den stora staden, men jag saknar såklart er där hemma!
Igår tog jag en liten promenad längs Boulevard Hussmann/ Boulevard Poissionniére och såg Sacre Coeur mellan husen. Sedan befann jag mig vips på Rue LaFayette, så jagvar ju tvungen att gå en sväng och titta på alla tjusiga kläder, och interiören också naturligtvis. När jag satt på Starbucks såg jag något ännu roligare - Slagsmålsklubben kommer till stan! Hur otippat?! För övrigt är vädret toppen, +17 idag. En kort rapport blev det, men nu vet ni i alla fall att jag lever. Puss på er!
Destination: Drömstad!
Trots att det är en dag som jag sett fram emot har jag nästan fått lite kalla fötter sista veckan, ja jag har nästan bävat inför den här dagen samtidigt som jag innerst inne vet att det är det här jag vill. Det är en konstig känsla att vilja någonting så mycket men samtidigt inte. Fast det känns ändå bra att uppfylla en dröm, är det inte det som livet är till för? Många tårar har fällts och det är säkerligen inte slut med det än - jag kanske borde strunta i maskaran, den kommer ju ändå inte sitta kvar när jag kommit halvvägs till säkerhetskontrollen!
Vi hörs i Frankrike!
The last fika.
Strax ska jag träffa denna snygging för en sista fika. På Kuriosa såklart! Sedan ska jag växla pengar, köpa ett franskalexikon och försöka hitta min borttappade bankdosa...
Att packa för tre månader är en konst...
...som jag inte dirket är expert på. Fast i och för sig har jag ju aldrig packat för så lång tid tidigare, så det är väl inte så konstigt. Tillslut hittade jag faktiskt hemligheten som effektiviserar det hela - att inte ta det på för stort allvar. Så det slutade med att jag mest kastade ner kläder i resväskan på måfå. Jag menar, är det något i klädväg som jag saknar är ju Paris i alla fall den rätta staden att vara i!
Helst av allt ville jag bara fylla väskan med klänningar, efter att ha samlat på mig hur många fina som helst det senaste halvåret med motiveringen "den här kan jag ju ha i Paris!". Men för till och med mig fanns en gräns, inte ens i modets huvudstad är det okej att gå omkring i paljett- och festklänningar varenda dag. Dagens huvudbry blev huruvida mitt paljettprydda Paris Kate and I-linne är roligt att ha i Paris, eller om det bara känns sådär töntigt turistigt. Frida, min modeprinsessa, hjälp! En sak är i alla fall säkert - LOVE-skylten som jag fick av Sofia i julklapp har en säker plats i resväskan.
Kortslutning vid godishyllan
Vid torsdagens traditionella veckohandling fick jag förresten total kortslutning vid godishyllan. Jag fick för mig att eftersom det knappt finns något smågodis i Frankrike, var jag tvungen att plocka extra många bitar av mina favoriter plus att jag var tvungen att testa varenda liten godissort som jag någonsin varit nyfiken på. Så nu sitter jag här med minst sju hekto godis samt tanken att vara någolunda fit till beach 2010 - det blir inte riktigt plus minus noll det här...
Baby is back!
Med bara ett par dagars marginal hann min älskade kamera komma hem från verksatden, så nu kommer jag kunna ta en hel drös med fina bilder i Paris! Min kära lilla (?) Canon har strulat hur länge som helst men nu är den sitt gamla rätta jag igen. Dessutom stod Canon för kostnaden, de verkar till skillnad från OnOff veta vad kundvård är.
Dessutom körde jag för första gången på motorvägen igår! Och gjorde mina första omkörningar, haha. Inga nära döden-upplevelser (eller okej då, en), men tillsammans tog vi oss till IKEA helskinnade, codriver Frida och jag. Sveriges stolthet var dock inte så lockande denna dag, det enda som var värt att dra visakortet för var ju köttbullarna. Fast vi var otroligt nöjda i alla fall, solen väntade ju på oss utanför varuhusets väggar.
Idag försöker jag rensa mina garderober, vilket är lättare sagt än gjort. Men jag vägrar lämna Sverige med ett rum som ser ut som Hiroshima så nu ska det städas kan jag lova!
Check, check, check!
Idag har jag hunnit med en hel del i alla fall! Träffade Sandra vid halv elva och gick en liten promenad i den härliga vårsolen. Hann med Myrorna, fika i Knäppingsborg och en sväng på stan. Jag fick en väska jag velat ha ett bra tag i avskedspresent, min peachpie är så söt! Mötte upp mamma, lunchade på Paus och flög omkring på stan för att köpa en massa saker som jag måste ha med mig när jag åker. Skönt att kunna bocka av några punkter på att göra-listan. Nu är det nog bara en skypemikrofon som ska fixas, sedan har jag tyvärr inga mer bortförklaringar till att shoppa! Dessutom har jag varit på banken och känt mig vuxen samt kastat en massa ekonomiska termer både hit och dit, sålt fonder, fixat spaxar och en massa sånt. Och så har jag gett mamma fullmakt så nu gäller det att inte bli osams med henne, då kanske hon tar alla mina pengar! Sist men inte minst har vi haft hejdå-fika hemma med min rara morfar, som om möjligt oroar sig ännu mer än vad jag gör.
Imorgon ska jag till Linköping med Frida, jag sitter bakom ratten så vi får väl se om Frida vågar åka med självmant eller om jag måste ge henne någon form av lugnande medel ;)
Snart så...
...flyttar jag ju till Paris!
Om mindre än en vecka faktiskt. Så jag tänkte att nu är det dags att börja skriva lite igen, jag vill ju gärna kunna gå tillbaka och läsa om mitt lilla äventyr när jag är tillbaka på hemmaplan. Och dessutom är det nog roligt för nära och kära här hemma att läsa vad jag har för mig för något lite då och då. Så, nu kör vi!
