linnsofias

När jag vaknade imorse kändes både höften och benet precis som vanligt igen, hur knasigt som helst. Men jag klagar inte! För att fira detta gav jag mig ut på promenad i det härliga vädret.
Solen sken för fullt och termometern visade sjutton varma grader, hipp hurra!




 

Dessutom gick jag en av mina absoluta favoritslingor. Det ligger bara ett stenkast hemifrån men det känns ändå som om man är långt ute på landet. Vitsipporna hade slagit ut och fåglarna kvittrade.
Då är det svårt att inte känna sig lite extra lycklig.

Helguppdate: När jag inte har jobbat har jag passat på att gotta ner mig i soffan med en massa (mestadels) härliga tidningar i soffan. Innan helgen gjorde entré damp Svensk Golf ner i brevlådan och även om jag är så pass mycket nybörjare att jag bara förstår hälften av vad som står däri är det roligt att bläddra och lära :-)

Hälsa & Fitness, som är en rykande nyhet på tidningshyllorna, föll mig däremot inte i smaken. Rörig layout och tips om att man ska byta ut sockret mot honung "för att inte få dåligt samvete". Där får de bakläxa, bättre lycka nästa nummer?

Förra veckan var jag för övrigt på mitt första besök hos naprapaten för att kolla upp min rygg som inte alls är som den borde vara. Det gick prima, men nu sitter jag här på en kontorsstol på jobbet och kan inte gå.
Ni läste rätt. Kan. Inte. Gå. Bara sådär. Min gissning är att ischiasnerven spökar.
Men man måste se det hela från den ljusa sidan - det är i alla fall tur att det finns hjul på stolen!

Ni vet att jag skrev att man ska skämma bort sina nära och kära litegrann?
Såhär skämde jag bort mina!

Helgen kom, sågs och försvann - som vanligt - i ett nafs. Fredagskvällen blev en välbehövlig hemmakväll, jag var helt slut efter veckan som gått. Vi köpte hem sushi från Fiskmagasinet som jag glufsade i mig på tre röda efter ett tufft träningspass och sedan blev det soffläge hela kvällen, haha. Nu väntar en vecka med tentaplugg, tentaplugg och åter tentaplugg, och som grädden på moset start av en ny kurs. Ingen tid att vila, nu kör vi!

Här var det inte särskilt livat (känns som att det blivit en återkommande mening här), vilket bland annat beror på att jag spenderar (lite för) mycket tid med dessa godingar:





...men snart ska jag nog råda bot på det :)

(nu får det räcka med nagellacksinköp för ett tag).

Okej, jag erkänner. Jag bloggar idag bara för att få skriva det flashiga datumet som rubrik.



...men jag kan försöka göra det bästa utav det!

Idag har jag druckit hallonsmoothie till frukost, varit i grannstaden, haft två föreläsningar, köpt två koppar te varav en fick bli kaffe istället för att jag inte förstod mig på hur temaskinen fungerade, halkat omkring som Bambi på is på vår isgata till parkering, beställt en lagbok och varit och tränat för tredje gången på fyra dagar.
Positivt: Galet roligt pass.
Negativt: Nu kan jag inte varva ner och göra klart seminarieuppgiften till imorgon.

På bilden ser vi för övrigt en gammal bild på underbart vackra Sandra, som så många gånger förr!

Har pluggat, pluggat, pluggat, varit på gymmet och pluggat lite till denna måndag. 
Och missbrukat te. Världens godaste som jag köpte en ny påse av häromdagen, hallon/physalis.
Mums! 
 

Laddar inför morgondagens bravader med en påse lösgodis och Sofi Fahrmans Elsas värld. Läste ut föregångaren Elsas mode förra veckan så denna julklapp var alldeles perfekt i tiden. Och nej, den går knappt att slita sig ifrån...

Igår vallfärdade vi till Hugo för att se herr Adams-Ray.
Alltså vilken kille. Honom vill jag gifta mig med (jag ville egentligen gifta mig med Ola Skinnarmo men han är ju redan gift så det blir svårt).




Människan är till och med snygg när han är nedkletad i målarfärg, det är ju fantastiskt!

Jag har hunnit med ganska mycket senaste veckan, bland annat har jag nu officiellt blivit ekonometta i och med att Nolle-P slutade, skrivit en tenta och dessutom vinkat hejdå till tonåren.

Nolle-P ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Helt galet och alldeles, alldeles förträffligt roligt. Det har blivit en hel del sittningar, bland annat en togasittning (som är precis som det låter), gyckel och många hesa stämmor efter alla ramsor och sånger (tänk er över 150 personer som hostar i en mycket skrovlig symfoni under föreläsningarna). Sammanfattningsvis - 99 % festande och 1 % pluggande. Nu känns det som att jag ligger ungefär tre veckor efter med sömnen men det var det helt klart värt.

I söndags var det dags för den väldigt högtidliga La Grande Finale (i LiU-folkmun La Grande), en finsitning där vi äntligen fick kasta våra nolleflugor (de flesta ihopnitade- eller tejpade efter 14 dagars bravader) och som sedan brakade loss i en fest utan dess like. Vid tolslaget fyllde jag 20, framåt småtimmarna kom jag hem och hann sova i tre timmar innan det var dags att hoppa upp ur sängen, öppna paket och åka iväg till grannstaden igen för seminarium. Alltså jag var så trött att jag inte visste vad jag höll på med och det var en rätt rolig syn att se varje grupp redovisa sina uppsatser, vissa gäspande och med rödsprängda ögon, vissa andra i samma kostym som kvällen innan och andra fortfarande fulla. Vad ska man säga, Nolle-P, Galenskaps-P.

Om ni är i Stockholm, har en stund över och är någorlunda fotointresserade måste ni passa på att besöka Fotografiska. Det är ett helt nytt fotomuseum som öppnade i våras och ligger i ett gammalt tullhus i hamnen.  Dessutom kan det stoltsera med att vara en av världens största samlingsplatser för fotografi.

Det tog x antal timmar för oss att gå igenom alla utställningar, däribland Lennart Nilssons klassiska A child is born och en stor samling av Annie Leibovitz bilder. När man sedan är trött i fötterna passar det perfekt att åka upp till caféet med en av Stockholms finaste utsikter och fylla på med energi!

Jag lagar nästan aldrig mat men så i helgen tyckte jag att det var dags att lära mig och bjöd (min något skeptiska) pojkvän på middag. Och hör och häpna - det gick faktiskt att äta!



Förrätten bestod av baconlindad fetaost, soltorkade tomater, vitlöksklyftor och annat smaskigt.
Och ostsegel, en typ av chips gjorda på ost.


Huvudrätt: skaldjurspasta. Fettuccine med lax och kräftstjärtar i en krämig sås.


Och lite alkoholhaltigt såklart: Corona och det mousserande rosévinet Fresita.
Några glas Tre apor blev det också, det godaste vita vinet jag någonsin druckit.


Ingen riktig middag utan efterrätt! Jag gjorde en variant av cheescake med kondenserad mjölk, philadelphiaost och lime med digestivekex i botten. Hur enkelt som helst!

Jag tänker inte be om ursäkt för dålig uppdatering på le blog (är det ens värt att kalla blogg längre?!). Jag vet inte ens varför jag har en blogg längre eller vad jag ska med den till. Jag vet inte vad det ska vara för en slags blogg heller, men det är faktiskt rätt roligt att skriva lite ibland. Så en liten plats för ord och bild får det väl vara tillsvidare. Deal.

Jag vet inte om jag vågar erkänna det, men är det inte lite mysigt att supersommarvädret försvunnit för en liten stund? Att höra regnet smattra mot rutorna och vinden svischa i träden när man sitter inne och dricker te. Fram tills för ett par dagar sedan älskade jag sommaren och ville aldrig att den skulle ta slut, sen damp det ner en välkänd klädkatalog i brevlådan och frestade med cognacfärgade boots och mysiga koftor. Så tack H&M för att ni förstört min sommar, tack så jävla mycket.  

Jag menar, hur kan man inte bli litelitelite sugen på höst när man ser dessa:







Så. Nu skäms jag nästan lite över mig själv och lovar att inte nämna ordet höst igen förrän i september.

Här på bloggen är det inte mycket till liv, nej. Inte för att jag inte har saker att dela med mig av egentligen, utan mest för att jag fyller livet med så mycket annat roligt just nu. I det stora hela känner jag mig himla pepp på allt. På jobbet, på solen, på den nyköpta båten, på lata dagar med glassätande. Ja, pepp på livet helt enkelt! Till och med på antagningsbeskedet som borde trilla in om någon vecka. Kände mig som en riktig gambler häromveckan då jag strök mer än hälften av utbildningarna jag sökt, så nu har jag bara två kvar. Kanske kommer jag inte in på någon av dem, och jag trodde nog aldrig att jag skulle säga såhär, men det skulle faktiskt inte kännas som om jorden gick under i alla fall. Det är inte så att det saknas möjligheter direkt, och de sträcker sig ju även utanför universitetets ramar. Och om jag skulle ha en magisterexamen när jag är 24 istället för när jag är 23, vad gör det om hundra år?

Roliga nyheter är att jag och han med stort H har varit iväg på semester. Och inte vilken semester som helst utan en roadtrip! För övrigt var det ju en historia i sig att överhuvud taget planera semestern för paret Broman/Liljestrand och vi kan nu konstatera att vi är de veligaste personerna som satt sin fot i denna stad. 
Med start i Italien gick våra semesterplaner via Egypten, Tunisien, Grekland och Tyskland (och detta var alltså efter att jag med hjälp av min omfattande övertalningskampanj fått herrn att gå med på att resa överhuvud taget).
Efter att slutligen bestämt oss för Köpenhamn och sedan den ljuvliga svenska västkusten kunde man ana lite entusiasm till och med hos min andra halva (som måste vara den värsta resemotståndaren jag känner).

Det blev lite golf, en del strosande och dessvärre massvis med dålig mat. När vi nästa sista dagen satt på en irländsk pub på Ströget, ätandes hamburgare och pommes och insåg att det var den bästa mat vi ätit dittills, var det bara att inse att katastrofen var ett fakum. Det som räddade det kulinariska nederlaget (tack och lov) var rödspätta med färskpotatis i Torekovs hamn och jättestor, jättemumsig, jättedyr räkmacka på Gothia Towers 23:e våning.

Massa äckligt, men slutet gott!

Sommaren, var tog du vägen?! Ge mig solen tillbaka innan jag flyr landet! Jag försöker komma på vad som hänt sen sist och jag har ju faktiskt hunnit med litegrann. Förra veckan tog Mårten studenten och vi stod på Hagas skolgård och var hälften glada, hälften sentimentala. Jag har ängat tre timmar åt att baka en kaka som blev totalt misslyckad, tagit det där färgglada golfkortet och idag börjar kursen som jag velat fram och tillbaka huruvida jag ska strunta i eller inte. Men att säga nej har ju aldrig varit min starka sida så från och med nu räknas jag som KTH-student. Nu ska jag inta en superstor kaffe i sann studentanda!

Trots att det hunnit gå ett bra tag sedan jag kom hem från Paris, känns det fortfarande lyxigt att vara hemma. Jag börjar till och med undra om jag har anpassningssvårigheter!

Lyckan är fortfarande total när jag inser att jag inte behöver äta vitt bröd med nutella till frukost utan kan smaska i mig ett par skivor lingongrova med smör och ost. Herrgårdsost! Fransmännen lär vara kända för sitt kök men inte tusan vet de något om ost egentligen. Camembert, brie eller diverse knasigt smaksatta ostar är faktiskt inte okej som frukost.

 Dessutom är det väldigt härligt att gå in i det nyrenoverade badrummet och duscha utan att stressa som en tok för att varmvattnet plötsligt kan ta slut efter två minuter, att kunna gå omkring utan att golvet knakar och att koka te utan att riskera att gasas till döds. Summa summarum: Hemma är bra.

Här har det inte varit mycket till liv den senaste tiden, att skriva om livet hemma i Norrpan känns inte lika spännande som att hålla er uppdaterade på vad jag hade för mig i Paris. Jag har fortfarade inte riktigt förstått att jag är tillbaka, känns som att jag befinner mig i något slags Ingenmansland. Verkligen inte där men samtidigt inte riktigt hemma heller. I alla fall inte i tankarna. Inte för att jag saknar det egentligen, eller inte förrän igår i alla fall, då det gick upp för mig att jag faktiskt inte kan promenera genom den ljuvliga Parc Monceau och gå och hälsa på i Svenska kyrkan, eller stå i köket och dricka te med Michéle mitt i natten. Jag antar att verkligheten börjar komma ifatt mig, sakta men säkert.

Jag kan inte förstå att det har gått över en vecka sedan jag kom hem, tiden har bara rusat iväg. Jag har mest sovit, ätit, pussats. Det har varit en helmysig vecka, familjen mötte upp mig på flygplatsen och efter ett kramkalas som hette duga bar det av hem där det bjöds på supergod mat och tårta. Har träffat mina favoriter, varit ute på landet och haft det allmänt myspysigt. I helgen tyckte familjen Liljestrand att det var dags för välkommen hem-fest och det tackade jag ju såklart inte nej till! Grillpremiären blev perfekt nu när sommaren verkar ha hittat även hit till Svedala och jag går mest omkring och är nöjd över att vara hemma.