linnsofias

När jag och Klas var i Köpenhamn tidigare i somras bodde vi på ett fantastisk härligt hotell och jag började såklart fantisera om hur jag skulle inreda mitt eget hotell (om jag någon gång skulle få turen att driva ett).
Nu när jag letar hotell i Stockholm ska jag försöka hitta något lika mysigt.

Jag lagar nästan aldrig mat men så i helgen tyckte jag att det var dags att lära mig och bjöd (min något skeptiska) pojkvän på middag. Och hör och häpna - det gick faktiskt att äta!



Förrätten bestod av baconlindad fetaost, soltorkade tomater, vitlöksklyftor och annat smaskigt.
Och ostsegel, en typ av chips gjorda på ost.


Huvudrätt: skaldjurspasta. Fettuccine med lax och kräftstjärtar i en krämig sås.


Och lite alkoholhaltigt såklart: Corona och det mousserande rosévinet Fresita.
Några glas Tre apor blev det också, det godaste vita vinet jag någonsin druckit.


Ingen riktig middag utan efterrätt! Jag gjorde en variant av cheescake med kondenserad mjölk, philadelphiaost och lime med digestivekex i botten. Hur enkelt som helst!

Jag tänker inte be om ursäkt för dålig uppdatering på le blog (är det ens värt att kalla blogg längre?!). Jag vet inte ens varför jag har en blogg längre eller vad jag ska med den till. Jag vet inte vad det ska vara för en slags blogg heller, men det är faktiskt rätt roligt att skriva lite ibland. Så en liten plats för ord och bild får det väl vara tillsvidare. Deal.

Jag vet inte om jag vågar erkänna det, men är det inte lite mysigt att supersommarvädret försvunnit för en liten stund? Att höra regnet smattra mot rutorna och vinden svischa i träden när man sitter inne och dricker te. Fram tills för ett par dagar sedan älskade jag sommaren och ville aldrig att den skulle ta slut, sen damp det ner en välkänd klädkatalog i brevlådan och frestade med cognacfärgade boots och mysiga koftor. Så tack H&M för att ni förstört min sommar, tack så jävla mycket.  

Jag menar, hur kan man inte bli litelitelite sugen på höst när man ser dessa:







Så. Nu skäms jag nästan lite över mig själv och lovar att inte nämna ordet höst igen förrän i september.

Här på bloggen är det inte mycket till liv, nej. Inte för att jag inte har saker att dela med mig av egentligen, utan mest för att jag fyller livet med så mycket annat roligt just nu. I det stora hela känner jag mig himla pepp på allt. På jobbet, på solen, på den nyköpta båten, på lata dagar med glassätande. Ja, pepp på livet helt enkelt! Till och med på antagningsbeskedet som borde trilla in om någon vecka. Kände mig som en riktig gambler häromveckan då jag strök mer än hälften av utbildningarna jag sökt, så nu har jag bara två kvar. Kanske kommer jag inte in på någon av dem, och jag trodde nog aldrig att jag skulle säga såhär, men det skulle faktiskt inte kännas som om jorden gick under i alla fall. Det är inte så att det saknas möjligheter direkt, och de sträcker sig ju även utanför universitetets ramar. Och om jag skulle ha en magisterexamen när jag är 24 istället för när jag är 23, vad gör det om hundra år?

Roliga nyheter är att jag och han med stort H har varit iväg på semester. Och inte vilken semester som helst utan en roadtrip! För övrigt var det ju en historia i sig att överhuvud taget planera semestern för paret Broman/Liljestrand och vi kan nu konstatera att vi är de veligaste personerna som satt sin fot i denna stad. 
Med start i Italien gick våra semesterplaner via Egypten, Tunisien, Grekland och Tyskland (och detta var alltså efter att jag med hjälp av min omfattande övertalningskampanj fått herrn att gå med på att resa överhuvud taget).
Efter att slutligen bestämt oss för Köpenhamn och sedan den ljuvliga svenska västkusten kunde man ana lite entusiasm till och med hos min andra halva (som måste vara den värsta resemotståndaren jag känner).

Det blev lite golf, en del strosande och dessvärre massvis med dålig mat. När vi nästa sista dagen satt på en irländsk pub på Ströget, ätandes hamburgare och pommes och insåg att det var den bästa mat vi ätit dittills, var det bara att inse att katastrofen var ett fakum. Det som räddade det kulinariska nederlaget (tack och lov) var rödspätta med färskpotatis i Torekovs hamn och jättestor, jättemumsig, jättedyr räkmacka på Gothia Towers 23:e våning.

Massa äckligt, men slutet gott!