Bryt ihop och kom igen

Iceland - we wanted your cash, not your ash!
Kände att jag ville börja med något fyndigt för roligare än sådär blir det inte.

Jag måste ha världens bästa föräldrar men inte ens de kan trolla sig hit till Paris för att trösta en längtande dotter. Och tro mig när jag säger att de har försökt, men den där satans vulkanen verkar ha hela jorden för sina fötter.
Men jag menar, de bokade ett nytt plan och tänkte åka till Norge för att kunna flyga hit, och det är jag glad för, de har verkligen försökt med allt möjligt. Sedan att det trots allt inte gick som planerat är en annan sak.

Det jobbigaste är egentligen inte att inte få träffa dem, för så fasligt lång tid kvar tills jag kommer hem är det ju inte. Men det känns fruktansvärt tråkigt att inte ha någon nära att dela minnena härifrån med. Vi hade planerat en massa roliga saker men det jag såg fram emot mest var faktiskt att visa hur jag bor, något jag visserligen beskrivit in i minsta detalj, men jag ville att de skulle se det med egna ögon. Jag kan återberätta och visa bilder, men det blir ändå inte samma sak. Jag ville att de skulle få höra hur golvet knakar när man går på det och att vi skulle kunna skratta åt hur hård min säng är om X antal år. Nu kan jag bara försöka berätta, men kommer få sitta och skratta ensam.

Ska jag vara ärlig satt jag och grät som ett litet barn när det stod klart att de inte skulle kunna komma hit, hur löjligt det än låter. När mamma föreslår att jag borde gå och shoppa imorgon för att trösta mig lite, är det ganska illa! Jag har gråtit förvånansvärt lite under min tid här, jag som normalt sett är superkänslig och fäller tårar för allt möjligt. Jag vet inte riktigt om jag har stängt av på något sätt, som någon slags försvarsmekanism.

Är det något jag har insett under tiden här, är det att jag inte är den som deppar ihop. Det är okej ett litet tag men sedan räcker det, sedan är det dags att ta sig i kragen. Att gå omkring här och deppa är slöseri med både tid och pengar, så imorgon tänker jag vara mitt glada jag igen och ta vara på tiden som är kvar, för den kommer inte tillbaka. Bryt ihop och kom igen är mig i ett nötskal. 


Spenderade min eftermiddag såhär:



Efter skolan gick vi ett helt gäng till närmaste supermarché, köpte med oss lunch och slod oss ned i Tuileries för picnic. Ja, det finns faktiskt värre sätt att spendera en eftermiddag på. Jag har förresten startat projekt; hitta en öl jag gillar, idag gick jag i alla fall ett steg framåt!

(älskar för övrigt att ett halvkilo jordgubbar kostar knappt 15 kr, två tummar upp!)


Dejeuner



Vilken underbar Parisdag det har varit! Solen har varit precis där den ska och jag börjar till och med få lite färg. Eller rättare sagt, jag har blivit rosa. Långlunchade med Anna, Jana och Dan vid République, lyckligt ovetandes om vad som hände bakom huvudet på mig :)


Jag lovade visserligen Frida att inte ta en massa kort på vad jag äter men jag var ju bara tvungen. Som jag längtat efter bakad potatis! Och laxen var kanon, som svensk påskmat som Dan sa, haha.



Espresso i små, fina koppar måste drickas med klass!

Efter tvåtimmarslunchen promenerade vi vidare till Tuileries, satte oss i gräset med en flaska mousserat och njöt av solen med Eiffeltornet i sikte. Fint som snus.


Allting, ja allt är nästan perfekt

Tänk att jag har varit här i fem veckor nu! Jag minns att Frida sa att tiden skulle gå supersnabbt sista gången vi sågs, men jag trodde mest att det berodde på att hon inte ville ha en snyftandes Linn i hallen. Men som vanligt hade ju min kära vän rätt! Jag har mycket att se fram emot nu, både här i Paris och när jag kommer hem. Det känns som att de närmaste månaderna kommer bli så himla härliga och jag känner mig taggad som en igelkott när det gäller det mesta, ja livet i sig.

Imorgon åker jag till Normandie och på onsdag ska mamma och pappa komma hit, jag håller alla fingrar och tår för att vulkanen med stort V bestämt sig för att vila lagom tills dess. Därefter har jag tänkt mig en liten tripp till London och sedan har jag bara ungefär en vecka kvar att andas Parisluft. Sen ska jag hem och pussa på alla mina favoriter. Ja, livet är tusan rätt bra!

(till råga på allt har jag suttit ute i solen och odlat fräknar halva dagen. Pluspoäng!)


Château de Vincennes

Idag har vädret varit super och efter skolan blev det parkhäng. Jag och Dan promenerade genom jag vet inte hur många arrondissement och efter en och en halv timma nådde vi vårt mål. På vägen köpte vi lunch och blev överlyckliga när vi hittade en affär där allt kostade 1,50 euro så vi var ju tvugna att avbryta promenaden för lite shopping. Tillslut kom vi i alla fall fram till Buttes-Charmont, min favoritpark i stan, och träffade några av Dans vänner.

Därefter åkte jag vidare till Château de Vincennes. När jag åker metro har jag en tendens att alltid sitta och stirra på kartan över vad de olika stationerna heter och jag har alltid undrat vad sluthållplatsen med just namnet Château de Vincennes egentligen är för något, jag menar allt som heter något med slott måste ju vara något att se! Så jag hoppade på linje 1 och det ångrar jag verkligen inte att jag gjorde. Klockan hade hunnit bli ganska mycket så jag hann bara se en bråkdel, men Parc Floral och att stressa igenom fästningen hann jag med.




Buttes Charmon, ännu en gång.


Tidsfördriv i väntan på metron.




Slottet.


Hittade någon variant av vit Magnum...


...tror ni jag blev glad eller?! Det var min favoritglass i frysboxen ända tills elaka GB tog bort den. 




Blommor i massor - fast det var ju trots allt en blomsterträdgård...



Sedan blev jag medbjuden på middag men eftersom jag lyckades fördriva lite för mycket tid i parkerna blev det lite ont om tid, och dessutom kände jag mig så himla trött. Senare skulle gänget vidare till VIP Room där Bob Sinclar är gäst och det lockade i och för sig lite... men det kommer säkert fler chanser. Känner mig rätt nöjd med att dejta kudden snart faktiskt!


SixtySeven



SixtySeven igår var bra, riktigt bra. Men varmt, för varmt! Vi fick helt enkelt smörja in oss med isbitar för att inte brinna upp. Fördel: temperaturen blir på bara några sekunder mycket behagligare. Nackdel: tillslut vet man inte vad som är rent vatten och vad som är svett och det är ju inte så himla fräscht. Men skitsamma, vi dansade som galningar och hade galet kul, vårt internationella gäng med representanter från Sverige, Japan, Tyskland, Indien och Tjeckien!


Ikväll ska jag bli chic!

Igår pratade jag och Mikaela om att vi inte alls varit så chica här i Paris, som vi trodde att vi skulle vara. Faktum är att jag till och med bryr mig mindre om hur jag ser ut här, än hemma! Och är man i modets huvudstad hör det ju faktiskt till att vara chic, så löparskor på fötterna och håret i en slarvig tofs duger faktiskt inte längre. Så ikväll ska jag hoppa i min senast inhandlade klänning, vägra slarvig håruppsättning och kanske till och med spendera mer än de tre minuter som blivit till en vana, framför spegeln. Sen blir det champagneglas i handen och att svänga mina lurviga på älskade SixtySeven!


Stad i ljus







När Klas var här passade vi självklart på att åka upp i Eiffeltornet, jag menar han kunde ju inte lämna Paris utan att ha gjort det mest turistiga av allt! Jag har ju bara sett utsikten i dagsljus tidigare så det var roligt att se en glittrande stad i mörkret. Nu har jag varit en gång på första våningen, en gång på andra våningen och två gånger högst upp - nu känns det faktiskt som att det är slut mellan La Tour Eiffel och mig!

(älskar för övrigt det faktum att jag ser ut att ha ett fågelbo på huvudet på bild ett!).


Home is where the heart is

Innan jag tog studenten sa jag att jag skulle ta ett pluggfritt år. Ett år då jag kunde resa, göra vad jag ville och inte behöva tänka på prov eller andra måsten. Tio månader senare sitter jag här och vad har jag gjort? Jo, pluggat i stort sett hela tiden sedan dess. Ha, så bra gick det med det sabbatsåret! Innan jag åkte hit till Paris hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle spendera de kommadefyra åren i Östergötland. Jag var fast besluten att ta mitt pick och pack och bege mig till någon av jordens andra kontinenter (vilken visste jag inte dock, men äventyr skulle jag ut på!), för att sedan plugga i någon annan del av Sverige. Polis, marknadsföring, sjuksköterska, fastighetsmäklare - valmöjligheterna och städerna var många och velandet frekvent.  

När jag kom hit förändrades allt och på något konstigt sätt var det som att det mesta klarnade, himlen gick liksom från gråmolning till nästintill klarblå. Det känns så skönt att veta var och med vem jag kommer vara, det känns som att en sten fallit från hjärtat. Jag skickade in min högskoleansökan redan i mars men har den senaste tiden velat litegrann. Inte kring var jag ska plugga, utan snarare vilken utbildning jag ska söka. Men nu har jag klickat omkring på studera.nu för sista gången. Det fixar sig och det känns som att jag för första gången på länge har hittat någon slags sinnesro.


Sol & Starbucks

Till att börja med måste jag gratta min kära pappa som fyller år idag! Känns konstigt att inte vara hemma och fira, men när mamma och pappa kommer hit nästa vecka ska jag sjunga och bjuda på något gott. Vad tror ni mamma har köpt i present åt honom? Biljetter till Moulin Rouge! Och i egenskap av deras dotter och personliga guide får jag självklart förlja med, det ska bli galet spännande med tanke på att filmen är en av mina absoluta favoriter.

Jag har haft en mycket bra dag, jag lunchade med Jana och därefter träffade jag Mikaela vid Sorbonne och vi gick till Starbucks. Visst är det roliga att prata engelska och försöka prata franska men ibland är det så skönt att bara få prata en massa svenska. Det pratades om allt från universitetsbeslutsångest till kärlekshistorier och sedan gick vi till Jardin du Luxembourg där vi mötte upp Mikaelas colocataire (verkar som att någon franska har fastnat i alla fall, jag menar såklart rumskamrat) Leo. Vi styrde stegen mot Marais och Musée Carnavalet och sedan skyndade jag mig hem för att hinna gratta födelsedagsbarnet(?) via Skype. Måste vara världens bästa uppfinning, typ. Hann prata med min darling Frida också, åh vad jag saknar henne!


Jag och Fridis i Paris 2008


När hjärtat kom till stan

I helgen har min älskling varit här och vi har haft det helt fantastiskt. Hotellet var suveränt (ovant att sova på något som inte känns som en sten dock) och jag har lagrat pussar och kramar så att jag borde klara mig ett litet tag. Vi hann med Triumfbågen, Place de la Concorde, Les Tuileries och området däromkring innan fredagens middag och på lördagen åkte vi ut till Versailles. Som grädde på mostet åkte vi upp till toppen av Eiffeltornet strax före midnatt och promenerade sedan hem längsmed Seine. Jag tog självklart en massa bilder (ja, det är ju faktiskt mig vi pratar om!), de dyker upp en annan dag så ni nyfikna får hålla tillgodo.



Lika underbart som det var när jag mötte honom vid busstationen i fredags, lika hemskt var det att säga hejdå. På fredagen var det glädjetårar, igår gick jag runt och grät som ett litet barn hela morgonen. Det kändes bara så fel att han skulle åka hem medan jag är kvar här, jag ville inget hellre än att gömma mig i hans resväska och smuggla mig in på flyget hem. Men jag försöker tänka positivt och det är ju trots allt den första dagen som känns värst, idag har det känts mycket bättre. Vi behöver bara vara borta från varandra i 26 dagar till, sen tänker jag hänga med honom tills jag blir gammal och grå! Och plötsligt känns knappt fyra veckor som en droppe i havet.


Glad tjej



Idag kommer min prins till Paris! Tror ni jag är glad eller? Jag är så överlycklig att jag knappt minns hur ordet stavas! Vi har lite saker inplanerade inför helgen men för min del spelar det faktiskt inte så stor roll vad vi hittar på. Jag vill bara ha hans arm som kudde om natten, en hand att hålla i och att han ska pussa mig i pannan då och då sådär som han brukar göra, sen är jag mer än nöjd. Näe, nu ska jag flyga på små rosa moln ända ner till Porte Maillot och sen pussas hela jäkla helgen!


Vernis à ongles


Häromdagen gick jag loss på Sephoras nagellacksavdelning,
jag menar när det är 3 för 2 är det ju oekonomiskt att bara köpa ett!

Efter skolan idag vankades det lunch med Rachel och Jana, därefter begav jag mig för att shoppa skor medan de hade en lektion till. Dessutom har jag hunnit med att strosa omkring massa i Marais och på Rue de Rivoli och att bli genomblöt när det plötsligt började regna. Självklart den första dagen på typ en vecka som jag inte hade paraplyet med mig, vilket flyt!


Lite för bra för att vara sant



Nu är det tusan inte lång tid kvar!


Lundi et mardi.

De två senaste dagarna har varit så himla fina, imorse var det lite svårt att ta sig upp ur sängen efter tre sovmornar i rad men annars har jag inget att klaga på! Jag tror att jag tar dagarna i bildform, here we go!


Så här har de flesta chocolaterier sett ut senaste veckan.


Jag och Rachel åkte till Jardin du Luxembourg, perfekt dag för picnic.



I denna park finns allt - tennisbanor, schackbräden, ponnyridning, basketplaner, restauranger, mysiga promenadslingor. Och nu har jag säkert glömt en massa.



...till och med ett slott, vad mer kan man begära?!



Sedan bestämde vi oss för att titta förbi detta ställe.


Sagt och gjort...


...och glada var vi!


Idag var det det bästa vädret sedan jag kom hit till Paris, jag satt ute i T-shirt och men trodde ändå stundtals att jag skulle få värmeslag. Att luncha i solen var en självklarhet! Här är förresten Gayle och Jana.


Och Rachel & Ann!


Jag åt norsk sallad med bland annat lax, räkor och avocado. Åh. Så. Gott!


Sen gick jag på lååååååååååååångpromenad till Tuileries via Printemps, Place de Madeleine och Place de la Concorde och belönade mig med glass och lite läsning när jag väl var framme.

Och så gick jag hela vägen hem igen och behöver jag ens berätta att mina fötter är något ömma nu?! Jag tänkte att jag skulle passa på att jogga lite i den fina vädret men jag var helt slut.

Näe, fy vilket tråkigt inlägg det här blev. Hur kul kan det vara att läsa om vad jag äter? Men nu måste jag hur som helst sova, det är inte bara benen utan även hjärnan som går på energisparläge nu...


Mon chéri

Jag hörde precis min pojkväns röst för första gången på över tre veckor. Tre veckor, helt galet! Det brukar ju knappt gå tolv timmar mellan gångerna vi pratar hemma. Jag har helt enkelt inte vågat prata med honom eftersom jag varit helt säker på att jag skulle bryta ihop totalt, och det skulle kännas så himla jobbig och tråkigt och hemskt när man är hundratals mil ifrån varandra. Men det gick ju rätt smärtfritt ändå och det bästa av allt - snart kommer han hit!


Les patisseries de Paris

För ett par veckor sedan fick jag med mig en liten påse hem från ett museum:





...den innehöll denna underbart söta boken med tips på caféer i varje arrondissement (dvs varje område). 


Pastellig och gullig - en väldigt Linn:ig bok helt enkelt, var ju tvungen att låta den följa med mig hem.


Mitt arrondissement!


På Ritz i 1:a kan man beställa in tårtbuffe. Måste väl vara bättre än Söderköpings Brunns version?


Man måste väl nästan besöka ett fik med ett så fint namn?


Jag tror att det är för våghalsigt att säga att jag ska besöka varje café, men mitt mål är i alla fall att hinna med minst ett i varje arrondissement.


Arc de Triomphe







Joyeuses Pâques!

Först och främst får jag passa på att önska alla där hemma en glad påsk! Jag hoppas att ni njuter av vårvädret som jag hört rykten om och att ni äter er mätta på påskgodis! Hit till Rue Washington verkar inte påskharen ha hittat, men den hade visst nästlat sig in på mitt bankkonto och lämnat en påskpresent där istället och det tackar jag för!

Här går vädret upp och ner hela tiden, jag tror att vädergudarna åker berg-och-dalbana. Man vaknar och hör regnet slå mot fönstret, sedan blir det lite finare, sedan börjar det regna igen, sedan blir det kanonväder i en halvtimma för att sedan börja regna igen. Och så håller det på sådär. Jag blir galen!

Jag har haft en väldigt slapp dag, mina planer som jag hade blev lite kraschade men det var faktiskt rätt skönt att bara gå omkring här hemma och skräpa ett tag, haha. När regnet slutat falla gick jag ut på en promenad och hamnade i en park, Parc de Monceau. Den var fin men precis som  alla andra parker kommer den vara ännu finare när det börjat blomma ordentligt om några veckor. Sedan befann jag mig helt plötsligt utanför Svenska kyrkan så då tänkte jag att när jag ändå var där kunde jag ju gå in och njuta av en kopp Löfbergs Lila. Mys! På vägen hem smet jag in på Monoprix, jag menar lite godis måste man ju faktiskt ha när det är påsk!

Dessutom har jag hunnit med lite Skypesamtal med familjen och släkten. De är ju för roliga alltså, som igår när morfar var hemma hos mamma och pappa på middag och mamma tänkte ge luren till morfar:

Mamma: Ivar, hämta Lasse då så får han också prata lite med Linn.
Pappa: Vaddå, får inte JAG prata med Linn?!

Haha, söta pappa!


Parisiskt fredagsmys

Igår var vi ute och det var galet kul! En massa champagne, ett knökfullt dansgolv och en massa galen (alltså töntig) dans. Helt klart ett ställe att gå tillbaka till! Förresten - helt plötsligt är det någon som knackar mig på axeln och när jag vänder mig om ler han stort och berättar att hans jacka kostade 2000 euro?! Jag vet inte riktigt om det var för att imponera, men jag kunde faktiskt inget annat göra än att dumförklara stackaren.

Idag har det mest regnat, var hemma hos Gayle i Marais en sväng innan vi mötte upp Caroline för att äta. Vi gick till ett ställe som heter Lizard Lounge, som ligger på Rue du Bourg-Tibourg, himla mysigt matställe och himla mysig gata också. Caroline fick berätta om hennes senaste bravader, hon har inte gått i skolan den här veckan så hon har haft gott om tid på sig att utforska nattlivet, haha. Jag övervägde att följa med ut ikväll men jag är helt slut, så det får helt enkelt bli något så svenskt som fredagsmys!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0