Destination: Drömstad!

Om några timmar kommer jag sitta på flygplatsen och vänta. Vänta på Planet med stort P. Planet som ska ta mig till mina drömmars stad, där jag ska tillbringa de kommande månaderna. Jag har drömt om att bo i Paris i flera år, så det känns lustigt att det faktiskt händer. Inte någon gång i framtiden, inte om ett år. NU!

Trots att det är en dag som jag sett fram emot har jag nästan fått lite kalla fötter sista veckan, ja jag har nästan bävat inför den här dagen samtidigt som jag innerst inne vet att det är det här jag vill. Det är en konstig känsla att vilja någonting så mycket men samtidigt inte. Fast det känns ändå bra att uppfylla en dröm, är det inte det som livet är till för? Många tårar har fällts och det är säkerligen inte slut med det än - jag kanske borde strunta i maskaran, den kommer ju ändå inte sitta kvar när jag kommit halvvägs till säkerhetskontrollen!

Vi hörs i Frankrike!

The last fika.






Strax ska jag träffa denna snygging för en sista fika. På Kuriosa såklart! Sedan ska jag växla pengar, köpa ett franskalexikon och försöka hitta min borttappade bankdosa...


Att packa för tre månader är en konst...

...som jag inte dirket är expert på. Fast i och för sig har jag ju aldrig packat för så lång tid tidigare, så det är väl inte så konstigt. Tillslut hittade jag faktiskt hemligheten som effektiviserar det hela - att inte ta det på för stort allvar. Så det slutade med att jag mest kastade ner kläder i resväskan på måfå. Jag menar, är det något i klädväg som jag saknar är ju Paris i alla fall den rätta staden att vara i!

Helst av allt ville jag bara fylla väskan med klänningar, efter att ha samlat på mig hur många fina som helst det senaste halvåret med motiveringen "den här kan jag ju ha i Paris!". Men för till och med mig fanns en gräns, inte ens i modets huvudstad är det okej att gå omkring i paljett- och festklänningar varenda dag. Dagens huvudbry blev huruvida mitt paljettprydda Paris Kate and I-linne är roligt att ha i Paris, eller om det bara känns sådär töntigt turistigt. Frida, min modeprinsessa, hjälp! En sak är i alla fall säkert - LOVE-skylten som jag fick av Sofia i julklapp har en säker plats i resväskan.


Kortslutning vid godishyllan

Nu ser mitt rum ut mer som en paradisö än som Hiroshima, faktiskt! Jag firade att jag segrat över klädhögarna med en fika med Frida, självklart på vårt älskade Espresson House. Dessutom hittade jag en fin klänning som jag inte borde ha köpt, men som jag naturligtvis köpte ändå. Den var ju så billig... och så röd! Om jag matchar den med en grön basker på huvudet, kommer jag se ut som en jordgubbe. Eller möjligtvis bara som en idiot med en röd klänning och en grön huvudbonad.

Vid torsdagens traditionella veckohandling fick jag förresten total kortslutning vid godishyllan. Jag fick för mig att eftersom det knappt finns något smågodis i Frankrike, var jag tvungen att plocka extra många bitar av mina favoriter plus att jag var tvungen att testa varenda liten godissort som jag någonsin varit nyfiken på. Så nu sitter jag här med minst sju hekto godis samt tanken att vara någolunda fit till beach 2010 - det blir inte riktigt plus minus noll det här...

Baby is back!

Med bara ett par dagars marginal hann min älskade kamera komma hem från verksatden, så nu kommer jag kunna ta en hel drös med fina bilder i Paris! Min kära lilla (?) Canon har strulat hur länge som helst men nu är den sitt gamla rätta jag igen. Dessutom stod Canon för kostnaden, de verkar till skillnad från OnOff veta vad kundvård är.

Dessutom körde jag för första gången på motorvägen igår! Och gjorde mina första omkörningar, haha. Inga nära döden-upplevelser (eller okej då, en), men tillsammans tog vi oss till IKEA helskinnade, codriver Frida och jag. Sveriges stolthet var dock inte så lockande denna dag, det enda som var värt att dra visakortet för var ju köttbullarna. Fast vi var otroligt nöjda i alla fall, solen väntade ju på oss utanför varuhusets väggar.

Idag försöker jag rensa mina garderober, vilket är lättare sagt än gjort. Men jag vägrar lämna Sverige med ett rum som ser ut som Hiroshima så nu ska det städas kan jag lova!


Check, check, check!

Jag blir bara mer och mer nojig ju närmare avresedatumet jag kommer, imorse vaknade jag klockan 06 och kunde inte somna om förrän flera timmar senare för att jag låg och oroade mig. Det knäppaste är att det inte ens är viktiga eller speciellt verklighetstrogna saker jag oroar mig för utan tankarna går i stil med; "tänk om jag råkar sätta mig i en svarttaxi och blir kidnappad" och "tänk om familjen inte har mjölk hemma, då måste jag ju dricka svart kaffe". I alla fall sistnämnda finns det ju en sjukt simpel lösning till, helt enkelt att jag går och köper ett jäkla mjölkpaket! Så nu måste jag sluta tänka sådär, annars kommer jag ju bli galen.

Idag har jag hunnit med en hel del i alla fall! Träffade Sandra vid halv elva och gick en liten promenad i den härliga vårsolen. Hann med Myrorna, fika i Knäppingsborg och en sväng på stan. Jag fick en väska jag velat ha ett bra tag i avskedspresent, min peachpie är så söt! Mötte upp mamma, lunchade på Paus och flög omkring på stan för att köpa en massa saker som jag måste ha med mig när jag åker. Skönt att kunna bocka av några punkter på att göra-listan. Nu är det nog bara en skypemikrofon som ska fixas, sedan har jag tyvärr inga mer bortförklaringar till att shoppa! Dessutom har jag varit på banken och känt mig vuxen samt kastat en massa ekonomiska termer både hit och dit, sålt fonder, fixat spaxar och en massa sånt. Och så har jag gett mamma fullmakt så nu gäller det att inte bli osams med henne, då kanske hon tar alla mina pengar! Sist men inte minst har vi haft hejdå-fika hemma med min rara morfar, som om möjligt oroar sig ännu mer än vad jag gör.

Imorgon ska jag till Linköping med Frida, jag sitter bakom ratten så vi får väl se om Frida vågar åka med självmant eller om jag måste ge henne någon form av lugnande medel ;)

Snart så...



...flyttar jag ju till Paris!
Om mindre än en vecka faktiskt. Så jag tänkte att nu är det dags att börja skriva lite igen, jag vill ju gärna kunna gå tillbaka och läsa om mitt lilla äventyr när jag är tillbaka på hemmaplan. Och dessutom är det nog roligt för nära och kära här hemma att läsa vad jag har för mig för något lite då och då. Så, nu kör vi!


Hejdå universitetet!



Igår slutade jag skolan! Så nu kan jag lägga till en universitetsexamen på min meritlista, även om den bara innefattar 30 högskolepoäng. Nu är det dags för nya äventyr och utmaningar, det ser jag fram emot. Firade, det gjorde jag med familjen och ett par kaffecupcakes.


Hejdå 00-talet!



2009 är över och det är dags att välkomna ett nytt år. Ett äventyrsår har jag bestämt mig för att det ska bli! Tolvslaget firades för övrigt in i en underbart fin, rosa klänning, drickandes rosa vin. Och så ett par rosa cupcakes på det. Fint!





Snälla tomten?!

Om jag fick vara hur orealistisk och ytlig jag ville, skulle jag önska mig det här i julklapp.
Jag har faktiskt varit snäll i år, och ätit min gröt!


Förmågan att sväva över Paris med ett knippe fina ballonger i handen. 


En finfin lägenhet på Manhattan.


...annars vore ju en liten lägenhet med den här utsikten helt okej med!




Ännu mer Roy Kirkham! Jag får inte ens plats med det jag redan har så jag vet i och för sig inte hur jag skulle få plats med ännu mer...


Ett riktigt, riktigt makalöst fint bröllop om sisådär tio år eller något, annars en egen bröllopsbyrå så att jag kan få planera andras!


En studentvecka till.


En blaffig herrklocka, gärna fyra extra timmar på dygnet också.



En weekendresa till Moskva.


Ebba von Sydows vardagsrum.


Ett dygn på Hogwarts med Harry & co.


En isbjörnskram.


Det var nog allt, tack på förhand!



Morgonstund har guld i mun



Gick in på bloggen lite snabbt innan det är dags att åka till jobbet, och upptäckte till min stora förvåning att det fanns en hel drös med nya kommentarer. Vilket efter lite snokande på intranätet visade sig bero på att mitt lilla pepparkakshus fanns med på blogg.se startsida. Kul! Tack söta ni för alla kommentarer, imorgon blir det ännu ett inlägg med julbak för er som vill, hoppas vi ses då!


Lite kvällsshopping

Nätshopping är farligt, speciellt när pojkvännen åkt till Skottland och inte kan stoppa en. Nejvars, men det är faktiskt lite otäckt hur man bara kan klicka och klicka och klicka, tänk om man inte kan hejda sig. Tur att vi enligt svensk lag har ångerrätt!

Den fina klänningen ligger ju inte helt rätt i tiden i detta kalla land, men jag funderade på den redan i somras. När jag sedan hittade den för bara en tredjedel av ordinarie pris måste det väl ha varit ödet? Sedan att det bara fanns storlek 44 kvar är en annan sak, men jag har ju faktiskt två alternativ: antingen låta min kära designervän Frida sy in den eller att göra den till inredningsobjekt som i inlägget nedan.

Den puderrosa tröjan köpte jag för att komma upp i den summa som H&M kräver för att ta emot beställningar, men visst är den söt!




Bild: H&M


Roses are red

Med risk för att låta naiv tror jag att mitt liv skulle bli lite mer Paris chic om jag hade denna underbara skapelse i min ägo.



Bild: Chicy


Lite nyare, lite bättre.

Eller ja, lite nyare i alla fall!

Efter tre år på den gamla bloggen kände jag att det var dags för en liten nystart. Efter att ha lagt ner hela bloggprojektet under ett par månader började jag få lite skrivabstinens, så... ta-daa!

Och ett stort tack till Sofia som stöttade mig i bloggosfärens stora fråga; vad tusan ska jag heta?! Förnamn och andranamn, svårare än så var det ju faktiskt inte.

Och förresten, så här ser jag ut (oftast ser man mig inte ur 180-vinkel och liggandes i en lövhög dock):



Nyare inlägg
RSS 2.0